Slakt! Känsliga tittare, tittar inte hit

Varför får man en känsla av att det är så känsligt att föda upp, slakta och att nyttja djurens egenskaper för mänskliga behov?

Många extrema veganer/vegetarianer  och djurrättsaktivister ser all typ av djurhållning som plågeri för att tillgodose människans behov av föda eller material. Kalven tas tidigt ifrån kossan för att människan ska få mjölk, det jämförs med en mamma som blir fråntaget sitt barn eller en insemination jämförs som en våldtäkt.  Senaste är att kor är den största miljöboven också.  Och förstås så ska det visas upp de mest extrema fall av djurplågeri när det ska talas om hur djuren lider i vår fångenskap. Vi tycker/väljer olika och jag accepterar att en del avstår animaliskt så låt mig också välja!

Naturligtvis finns ju också köttätande människor som tycker att bilder på slaktkroppar från egna djur är stötande, Varför? Vad är skillnaden att köpa tex. paketerad kycklingfilé i butiken mot att föda upp, slakta och ta tillvara på kycklingen som man själv fött upp? Ja kanske är det för att man inte ser individen i den där förpackningen?! Det jag anser är den största skillnaden på att föda upp egenuppfödda mot köpe är att Jag vet hur djuret i fråga har levt. Djuret fick kärlek och omtanke och gjorde naturnytta medans det levde ända in i det sista.

Jag avstår kött ifrån andra länder som inte har samma djurskydd som här i Sverige. Det förekommer fall där djurskyddet inte uppfyllts enligt svenska lagar heller, det finns brister i alla branscher, men vissa svenska regler är skrivna eller tolkade som att djur har högre värde än mänskligheten tamejtusan!!! Saknas 5cm i takhöjd i ett stall som inte åtgärdas kan man få djurförbud.

Nu kom jag helt ur spår från ämnet.

Under hösten/vintern har det varit dags att sålla bland djuren och nu handlar det inte längre om sjuka djur, tidigare har vi tagit bort djur som visat tecken på att inte må bra, då är det lättare. Nu är det friska djur som ska bli mat till familjen, svåraste är att komma över tröskeln att ta beslutet, när det är gjort och man gjort slaget så är det inte längre ett levande djur och resterande är inte lika jobbigt. Innan själva bedövningsslaget blir jag näst intill religiös och tackar djuret för att det offrar sitt liv. Man måste stänga av den där känslomässiga delen av hjärnan och känna tacksamhet. Den där känslan av tacksamhet går inte att känna när man tar en förpackning i butiken.  Jag värdesätter maten på ett helt nytt sätt, det är inte längre “bara” en köttbit.

Kanin och tupp är små djur och tack vare att det finns filmer/youtube klipp att titta och lära sig av så klarade vi av det själva men nu i början på året när vi stod inför att ta bort baggen Marre så blev det inte lika enkelt. Räcker inte med att slå ett vedträ som bedövning där inte.  Krävs en bultpistol för att bedöva ett får. Nån bultpistol har vi inte köpt ännu, men det är en klok investering att ha till hands vid oförutsedda händelser.  Beställt en nu.

Nu sökte jag hjälp med att ta bort baggen i en Fb-grupp och  fick hjälp 🙂 Fasiken vad ja älskar människor som ställer upp! Jag hjälper gärna andra också om det är något som jag kan hjälpa till med, det är frustrerande att stå ensam och behöva hjälp. Tack “I” för hjälpen, Guld värt! 🙂

Det enda som krävs är att man inser sina brister och vågar Be om hjälp!

 

Det var väl inte så skrämmande bilder?

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.